Misstanke om prostatacancer väcks vanligtvis vid tagning av rutinmässiga laboratorieprov på grund av förhöjt PSA-värde (prostataspecifikt antigen). Misstanke kan också väckas av urin- eller smärtsymtom.
Vid prostatacancer stiger PSA-koncentrationen i blodomloppet (PSA ”läcker” från cancercellerna in i blodomloppet), men PSA stiger också bland annat på grund av godartad prostataförstoring och infektioner. Därför behöver ett förhöjt PSA inte automatiskt betyda att det är prostatacancer, eventuella andra faktorer bör kartläggas och vid behov ska mätningen upprepas. Om det totala PSA-värdet är avvikande kan man använda koncentrationen av fritt PSA (anges i procent) till hjälp vid utvärderingen av PSA. Ju lägre det fria PSA-värdet är i procent, desto större är misstanken om prostatacancer. Gränsvärdet för fortsatta undersökningar är i regel ≤ 15 %.
Lokal prostatacancer orsakar praktiskt taget inga symtom. Män med lokal prostatacancer har dock samtidigt ofta godartad prostataförstoring som orsakar symtom i samband med urinering. Dessa leder till fortsatta undersökningar, som t.ex. mätning av PSA-värdet och därigenom till eventuell misstanke om prostatacancer. Spridd prostatacancer kan däremot ge symtom som skelettsmärta, urineringsbesvär och nedsatt allmäntillstånd.
Diagnostisk undersökning
Diagnosen prostatacancer baseras på en klinisk undersökning och ultraljudsledda nålprov som tagits från prostatan via ändtarmen. Man kan även använda magnetkameraundersökning (MRI) av prostatan som stöd för diagnosen.
Före vävnadsprovtagningen får patienten antibiotika för att förhindra infektioner. Innan provbitarna tas bedövas prostatan. Undersökningen tar ca 20 minuter och efter ingreppet finns det inget behov av sjukskrivning. Man bör dock undvika tung ansträngning i ett par dagar efter ingreppet. Ingreppet är i regel ganska smärtfritt. De vanligaste följdsymtomen är lite blod i urinen och blod i sperman. Trots antibiotikaskyddet förekommer infektionssymtom hos ca 2–6 % av patienterna efter ingreppet.
Allt oftare gör man en magnetkameraundersökning av prostatan redan i diagnosfasen och tar så kallade riktade provbitar. Hyksin använder en MRI-TRUS-apparat som gör det möjligt att ta provbitar exakt och riktat från ett misstänkt område som syns på MRI:n.
Ställä diagnos
Patologen undersöker om det finns cancer i provbitarna. Om cancer påträffas bedömer patologen aggressiviteten med hjälp av det internationella poängsättningssystemet Gleason. Gleasonsumman är samtidigt en av de viktigaste prognostiska faktorerna för prostatacancer.
Vid utvärderingen av prognosen för prostatacancer används en riskgruppsklassificering som baseras på sjukdomens kliniska spridning, patologens bedömning av Gleasonsumman, andelen cancer i vävnadsproven och blodets PSA-koncentration.
Stadiebedömning
Om man konstaterar en liten risk för cancer hos en symtomfri patient behövs inga rutinartade stadiebedömningar. Vid cancer med måttlig eller stor risk eller för en patient med symtom görs vid behov ytterligare undersökningar för att fastställa sjukdomens spridning (skelettscintigrafi, datortomografi av kroppen, magnetundersökning av prostatan och i vissa fall PET-datortomografi).
Mer information finns på HNS webbsida
Mer information om undersökning och behandling av prostatacancer finns på HNS webbsida under länken prostatacancerpatientens väg till behandling. Observera att beskrivningen på HNS hemsida har gjorts för patienter inom den offentliga sjukvården, så vägen till behandling för privata patienter kan till viss del se annorlunda ut.
Till mottagning eller behandling, hur går man till väga?
Fråga om operationer eller behandlingar tel: +358 9 4748 2704.
Boka tid till mottagning via webbtidsbokning eller tel: +358 9 4748 2705.